Font size Font size smaller Font size normal Font size bigger

Ätstörningar

Publicerad 20.12.2005.

Med ätstörningar avser man inom läkarvetenskapen ett beteendesyndrom som är förenat med avsevärda fysiologiska och kroppsliga konsekvenser. Verklig sjukdom är det frågan om när ett svårt avvikande ätbeteende leder till betydande funktionsnedsättning. De kändaste ätstörningarna är självsvält (anorexia nervosa) och hetsätning (bulimi nervosa). Utöver dessa konstateras ofta fall med atypiska ätstörningar. Självsvält börjar vanligen i 12–14 årsåldern och hetsätande vid 17–20 års ålder. Av de insjuknade är 90 procent kvinnor. I synnerhet hetsätning har ökat markant de senaste tjugo åren.

Alla ätstörningar kännetecknas av rädsla för att gå upp i vikt och en kontinuerlig, ofta tvångsmässig, fixering vid tankar på mat. En orealistisk oro för utseendet och vikten leder till bantning och självsvält. Vid självsvält fortsätter avmagringen och personens vikt sjunker drygt 15 procent under normalvikten i förhållande till ålder och längd. Avmagringen resulterar i långsammare ämnesomsättning och hos kvinnor utebliven menstruation. Vid hetsätning växer, på grund av viktnedgången, det dominerande behovet att vräka i sig mat, och personen hetsäter mycket stora mängder mat åtskilliga gånger i veckan. Rädslan för att bli fet på grund av hetsätandet leder till tömningsritualer, där personen försöker eliminera följderna av frossandet genom kräkning och laxermedel, eller genom ännu strängare diet och överdrivet motionerande.

I dag antas det att det ligger många olika faktorer bakom ätstörningarna. Att sjukdomarna blir allmännare sammanhänger antagligen med kulturella faktorer, t.ex. slankhetsideal och motsägelsefyllda förväntningar på unga kvinnor i fråga om karriär och familj. Individuella faktorer spelar även en stor roll för uppkomsten av störningarna. Kvinnor som insjuknar i ätstörningar är ofta ambitiösa och vill vara andra till lags. Att gå ner i vikt kan då ses dels som ett försök att infria omgivningens förväntningar, dels som en protest mot de uppleva kraven. Orsakerna bakom hetsätning är i stort sett desamma som vid självsvält. Hos patienter med hetsätning har man dock funnit tydligare avvikelser också i hjärnans signalsubstanser, speciellt i serotoninet.

I behandlingen av ätstörningar är det viktigt att både fysiska och psykiska problem uppmärksammas samtidigt. Behandlingen kan ske på samtliga enheter inom hälso- och sjukvården; symtomens svårighetsgrad avgör var det sker. Det viktigaste är att känna igen symtomen och att man törs söka hjälp. I behandlingen av ätstörningar medverkar ofta ett mångprofessionellt team med specialkunskaper i psykiatri, näringslära och inre medicin. Långvariga ätstörningar är psykiskt påfrestande både för patienten själv och för omgivningen. Både patienten och de anhöriga lider ofta av starka skuldkänslor som också kan vidmakthålla problemet. I sådana fall är det nödvändigt att söka hjälp tillsammans.

Kännedomen om ätstörningar har de senaste åren ökat starkt såväl hos allmänheten som bland experter. Ändå kan det ofta ta tid att identifiera problemet. Anledningen är att anorektikern eller bulimikern vill dölja sitt problem. Grundbult i behandlingen är individens egen motivation att förändra sitt beteende. Ätstörningar utvecklas ofta med tiden till stränga rutiner som begränsar livet och som det krävs stora ansträngningar att komma tillrätta med. Ju tidigare behandlingen påbörjas, desto lättare är det att återvända till det normala livet. Den behandlingsmodell som är inriktad på att förändra beteendet har i undersökningar visat sig vara den effektivaste. Efterhand som beteendet förändras kan de ångestskapande faktorerna bakom ätstörningen analyseras.

Stödgrupper för kamratstöd erbjuds av OA – Anonyma Matmissbrukare (Overeaters Anonymous), telefon 020 6511 311. På numret får du upplysningar om var och när grupperna träffas och namnen på kontaktpersonerna.

Maria Muhonen
specialist i psykiatri
Psykiatriska polikliniken vid HUCS