Opioider

Opioider är kraftfulla ämnen som lindrar smärta. Vissa opioider är alkaloider som utvinns ur opievallmo eller deras derivat, medan andra är helt syntetiska [1]. Opioider används som smärtstillande läkemedel, men de används också utan läkarordination eller i högre doser än ordinerat. I sådana fall handlar det om missbruk av läkemedel [2]. Förutom godkända läkemedel finns det också opioider som produceras för den illegala marknaden, såsom heroin och olika syntetiska designerdroger [3].

Buprenorfin är den mest missbrukade opioiden i Finland [4]. Vid laglig läkemedelsanvändning används det som smärtstillande medel och i substitutionsbehandling för opioidberoende [2]. Andra vanliga missbrukade läkemedelsopioider är oxikodon, tramadol, kodein, metadon och fentanyl [1] [5]. Opioider används oralt, genom att snusas, rökas eller injiceras [6] [7].

Laglig status: Opioider som används i medicinskt syfte samt heroin är i Finland klassificerade som narkotika [8]. Högsta domstolen har slagit fast att heroin, buprenorfin, fentanyl, metadon och U-4700 är särskilt farliga narkotiska ämnen [9] [10] [11] [12] [13].

Användning, innehav, köp, försäljning och tillverkning av narkotika är förbjudet. Innehav av läkemedel som innehåller narkotika är tillåtet endast om det sker på det sätt som lagen föreskriver och i medicinskt syfte [14].

Vissa opioder som är designerdroger har klassificerats antingen som de psykoaktiva substanser, som är förbjudna på konsumentmarknaden (så kallade PSFK-ämnen) [8] [15]. Tillverkning, import och försäljning av PSFK-ämnen är förbjudet, men innehav och användning är inte det [16]. I vissa fall kan import av PSFK-ämnen anses utgöra smuggling, vilket innebär att även anskaffning och mottagande av sådana ämnen är förbjudet [17].

Hur påverkar det?

Opioider verkar genom att binda sig till hjärnans opioidreceptorer. De påverkar kroppen via samma mekanismer som kroppens egna endorfiner [18]. Hur länge och hur starkt effekten varar beror på vilken opioid som används, i vilken mängd och på vilket sätt. Vid injicering eller rökning uppstår effekten snabbare och är mer intensiv till sin natur [19].

Eftersträvade effekter: Opioider lindrar smärta och ger ofta en känsla av välbefinnande [18] [20]. Utöver fysisk smärta kan opioider också lindra det emotionella lidande som smärta orsakar [18]. För personer med opioidberoende kan den viktigaste effekten vara att undvika eller minska abstinenssymtom [19].

Biverkningar: Obekväma effekter av opioider kan inkludera förstoppning, illamående, kräkningar, yrsel och klåda [18]. Opioider kan också försämra minnet och koncentrationsförmågan [19].

Centrala risker

Akuta risker: Opioider medför risk för livshotande överdos. De hämmar centrala nervsystemets funktion, och i höga doser kan de leda till andningsdepression. Andningsdepression är den vanligaste dödsorsaken vid akut opioidförgiftning [18].

En person som är påverkad av opioider kan vara likgiltig och dåsig. Reaktionsförmågan försämras även vid små doser, vilket kan leda till farliga situationer, särskilt i trafiken [21].

Risker vid blandmissbruk: Det är mycket riskabelt att kombinera opioider med andra dämpande ämnen såsom alkohol, bensodiazepiner, gabapentinoider (t.ex. Lyrica), GHB eller GBL. Dessa ämnen förstärker varandras effekter och ökar risken för dödlig förgiftning [22]. I Finland är dödsfall till följd av opioidanvändning ofta kopplade till samtidig användning av buprenorfin och bensodiazepiner eller alkohol. Dödsfallen inträffar ofta när personen sover [23] [24].

Risker vid riklig användning: Den mest framträdande långsiktiga skadan av opioider är utvecklingen av starkt beroende [18].

Beroende: Opioider orsakar starkt beroende. Abstinenssymtom uppträder dock vanligtvis först efter 1–2 veckors daglig användning [18].

Abstinenssymtomen vid buprenorfin är vanligtvis mildare än vid heroin, men kan ändå vara mycket smärtsamma. Typiska symtom är rastlöshet, irritation, nedstämdhet, svettningar, gråt, illamående, kräkningar, diarré och kraftig rinnsnuva. En beroende person kan ha svårt att tänka på något annat än drogen. Abstinenssymtomen når sin topp 2–4 dagar efter att användningen har upphört [4] [20].

Vid upprepad användning utvecklas tolerans för opioidernas effekter, vilket innebär att en större dos krävs för att uppnå samma effekt som tidigare [25]. Toleransen återställs dock ganska snabbt efter att användningen har avslutats [19]. Därför är överdoser mycket vanliga bland personer som återupptar användningen efter en paus.

Trots att opioider är starkt beroendeframkallande utvecklar inte alla användare ett beroende. Risken för beroende ökar vid samtidig förekomst av andra psykiatriska sjukdomar, särskilt ångest- och beteendestörningar, samt vid psykosocial stress [19].

Intravenös användning av opioider medför risk för allvarliga infektionssjukdomar, såsom hiv och hepatit C [26] [27]. Hepatit C är den vanligaste injektionsrelaterade komplikationen: i Finland har cirka 75 % av dem som injicerar droger fått infektionen [26] [28]. Injektioner kan även orsaka lokala infektioner vid sticksstället. Infektion kan också uppstå om svamp eller bakterier kommer in i blodomloppet vid injektion [29]. Läkemedelstabletter är inte avsedda för intravenös användning. De kan innehålla majsstärkelse, talk eller andra bindemedel, vilka vid injektion kan orsaka skador och inflammation i blodkärlen samt allvarliga förändringar i ögonbottnen [30]. Att injicera tabletter kan leda till att talk som finns i dem ansamlas i lungorna, vilket kan orsaka en lungsjukdom som kallas talkos [29].

Användning under graviditet: Opioider har visat sig påverka fostrets hjärntillväxt och utveckling. Barn till mödrar som använt opioider under graviditeten föds ofta med låg födelsevikt. 60–90 % av spädbarn som exponerats för opioider under fosterstadiet uppvisar abstinenssymtom vid födseln [31].

Hur kan riskerna minskas?

Opioidpreparat som är avsedda att användas som läkemedel ska användas endast på ordination av läkare och enligt givna behandlingsanvisningar. Olagligt bruk av berusningsmedel är alltid riskfyllt. 

Opioider bör under inga omständigheter kombineras med andra ämnen som dämpar det centrala nervsystemet såsom alkohol, bensodiazepiner, gabapentinoider (t.ex. Lyrica) eller GHB/GBL. Då finns det risk för medvetslöshet och livshotande andningsdepression. Den förgiftade personen ska omedelbart tas till akutmottagningen.

En del av användningsrelaterade risker kan undvikas genom att inte använda ämnen intravenöst. Om opioider ändå injiceras är det ytterst viktigt att alltid använda egna, rena injektionsinstrument och preparationskärl. Detta är det bästa sättet att förebygga infektionsrisker relaterade till intravenös droganvändning. [32] För att minimera risken för inflammation och organskador orsakade av bindemedel är det också viktigt att filtrera den lösning som ska injiceras med ett avsett filter. [33]

Använda nålar och sprutor kan bytas mot rena vid hälsorådgivningspunkter

När långvarig användning avslutas kan det leda till allvarliga abstinenssymtom som ofta kräver medicinsk avvänjning eller substitution.