Svamp

Med svampar eller “magiska svampar” avses oftast svampar som innehåller psilocybin (4-fosforylioxi-DMT) och psilocin (4-hydroxi-DMT). [1] [2] Exempel på sådana är toppslätskivling (psilocybe semilanceata), som också växer i Finland. [2] Psilocybinsvampar klassificeras som psykedeliska substanser. [3] Svampar används vanligtvis genom att ätas, antingen färska eller torkade.

Laglig status: Psilocybin, psilocin och Psilocybe-svampar är klassificerade som narkotika. [4] Användning, köp, försäljning och innehav av narkotika är förbjudet. [5] Högsta domstolen har fastställt att Psilocybe-svampar inte uppfyller definitionen av särskilt farlig narkotika. [6]

Hur påverkar det?

Det aktiva ämnet i svampar, psilocybin, omvandlas i kroppen till psilocin. Ämnet binder till hjärnans serotoninreceptorer. [2] [7] Dessa områden är centrala för känslor, minne, sinnen och självmedvetande. [8] Effekterna av svampar börjar cirka 30–60 minuter efter att dosen tagits och varar vanligtvis i 3–6 timmar. [1] [9]

Samma mängd psilocybin kan orsaka mycket olika reaktioner hos olika individer. [10] Effekterna kan variera inte bara mellan individer utan också mellan enskilda tillfällen. [1] Dosstorleken påverkar både effekternas intensitet och karaktär. [3] Doseringen försvåras av att psilocybinkoncentrationerna varierar mycket mellan svampindivider och arter. [1] [9]

Psykiska effekter: Svampar påverkar starkt tankar, känslor och sinnen. De förändrar uppfattningen om tid och rum. Under påverkan kan några minuter kännas som timmar, och användaren kan uppleva att de smälter samman med sin omgivning. Kommunikation blir vanligtvis svårare och vardagliga uppgifter kan kännas utmanande. Ämnet förstärker de känslor och tankar som är mest närvarande i sinnet. Känslorna kan växla från den ena ytterligheten till den andra. Sinnena förstärks ofta och kan också blandas samman (synestesi). [1] [2] [3] [9] [11]

Upplevelser av att jaget och verkligheten upplöses är vanliga, särskilt vid höga doser. I detta sammanhang talas det ofta om mystiska och/eller religiösa upplevelser. [3] [9] [11]

Psilocybinsvampar klassificeras ofta som hallucinogener eftersom de påverkar de visuella sinnesintrycken. Vanligtvis förstår användaren att sinnesförändringarna beror på svamparna och förväxlar dem inte med verkligheten. Äkta hallucinationer är relativt sällsynta vid typiska doser och är oftast förknippade med stora doser. [3] [7] [12] Klassificeringen “psykedelika” används också ofta och inkluderar förutom psilocybinsvampar även LSD, meskalin och ayahuasca. [3]

Fysiska effekter: Svampar har relativt få fysiologiska effekter. Under rus kan hjärtfrekvensen öka och blodtrycket stiga. [1] [3] [9] Dessutom kan det förekomma illamående, kräkningar, känslighet och störningar i känselsinnet, skakningar och yrsel. [2] [9] Effekterna av svampar liknar över lag effekterna av LSD.

Centrala risker

Akuta risker: Svampar kan orsaka mycket starka känslor av rädsla och ångest. De huvudsakliga riskerna är kopplade till så kallade “bad trips”. [9] Då kan mardrömslika hallucinationer och rädsla för att bli galen utlösa panikattacker. [1] [2] Risken för rädsla och ångestreaktioner ökar med dosstorleken. [11] Svampar orsakar i sig inte psykiska störningar, [13] [14] men kan akut väcka svåra tankar, känslor och minnen. Obehandlade, obehagliga upplevelser kan tynga sinnet länge efter användning. [1] Det är möjligt att användning av psykedelika kan leda till psykotiska symptom hos personer med genetisk sårbarhet. [9]

Användarens sinnestillstånd och miljön har stor betydelse vid användning av psykedeliska droger. [1] [7] [9] I praktiken betyder det att användning i ett negativt sinnestillstånd, i en orolig miljö och utan trygga personer omkring sig mycket sannolikt leder till obehagliga upplevelser.

Under svamprus är upplevelsen av verkligheten förändrad. Detta försvårar bedömningen av det egna beteendet samt tid och rum, vilket ökar risken för olyckor. [1] [3] Risken för giftig överdosering är liten om man inte av misstag ätit fel svampar. [1] [2] [9] Slätskivlingar kan lätt förväxlas med exempelvis trådskivlingar, av vilka vissa kan vara dödliga i stora mängder. [2] Svampar höjer tillfälligt blodtrycket, vilket kan vara en risk för personer med hjärt-kärlsjukdomar. [1]

Risker vid blandmissbruk: Det har antagits att alkohol förstärker effekterna av svampar. Alkohol i kombination med svampar kan därför också öka sannolikheten för obehagliga effekter. MAO-hämmare, som används vid behandling av bland annat depression, saktar ned nedbrytningen av psilocybin i kroppen. [1]

Risker vid riklig användning: Enligt aktuell kunskap leder inte omfattande eller långvarig användning av svampar till fysiska hälsoskador. [3] [9] Det verkar inte heller orsaka psykiska problem. [13] [14] Hallucinationer orsakade av psykedelika kan dock återkomma flera månader efter användning. Fenomenet är något omtvistat och främst förknippat med LSD. [1] [3]

Beroende: Svampar orsakar inte fysiskt eller psykiskt beroende. [1] [2] [9] Det har dock framförts vissa avvikande åsikter om det psykiska beroendet. [2] Den nästan obefintliga beroendepotentialen antas bero på att psilocybin knappt påverkar dopaminproduktionen. [3] Tolerans för effekterna av svampar och andra psykedelika utvecklas mycket snabbt om användningen fortsätter flera dagar i följd. [1] [3]

Användning under graviditet: Användning av svampar under graviditeten bör undvikas eftersom effekterna på fostret är okända. [15]

Hur kan riskerna minskas?

Användning av rusmedel är alltid riskfyllt. När det gäller svampar kan riskerna minskas genom att endast använda substansen i ett lugnt sinnestillstånd, i en trygg miljö och i sällskap med bekanta personer – om alls. [1] [9] Noggranna förberedelser och nyktert sällskap kan hjälpa till att förebygga panikreaktioner och olyckor. [2] [9] Om någon under påverkan av svampar verkar rädd eller ångestfylld, hjälper det ofta att tala lugnt och att vänta ut effekterna. [2]

Man bör inte använda svampar – eller andra rusmedel – om det finns psykisk ohälsa eller schizofreni i närmaste familjen. [1]