Har mitt barn narkotikaproblem?
Publicerad 20.12.2005.
Några av de vanligaste frågor föräldrarna ställer när det gäller narkotika är: hur ska jag veta om mitt barn knarkar eller vad ska jag göra om jag misstänker att mitt barn använder narkotika?
Det är lätt att svara på den senare frågan. Om du misstänker att ditt barn använder narkotika, är din första uppgift att fråga honom eller henne rakt på sak. Om du låter misstankarna gro under en lång tid skapar det en misstrogenhet mellan er, som gör det svårare att tackla problemen senare. Ställ din fråga så lugnt du kan, inte anklagande utan med kärlek och omtanke. Ditt barn kan besvara frågan på åtskilliga sätt. Om han själv är oroad över sin situation kanske han genast öppnar sig för dig. Vanligast är dock att man nekar. Bli inte nervös, för genom att “spela med öppna kort” på ett lugnt och sansat sätt har du försäkrat dig om att ditt barn vågar komma till dig senare, om han eller hon själv börjar känna oro. Följ samma öppna linje senare om dina misstankar besannas.
Det kan vara svårt att känna igen narkotikabruk och narkotikaproblem. Du kanske har sett långa listor på vilka tecken hos ditt barn som kan peka på narkotikamissbruk. Problemet med dessa listor är att många av beskrivningarna passar in på pubertetsungdomars normala, ibland ytterst radikala, experiment där man prövar på allt möjligt. Hit hör t.ex. ny klädstil, uppkäftighet, passivitet, byte av fritidsintressen, uppflammande intresse för olika livsfilosofier, humörsvängningar, byte av umgängeskrets osv. Du kanske förundrat iakttar alla dessa förvandlingar hos ditt barn, men säkra kännetecken är de tyvärr inte.
Om ditt barn använt narkotika sporadiskt i experimentsyfte kan det vara mycket svårt för dig att upptäcka det, om han gör det så att du inte ser det och inte heller uppträder påverkad. Om du upptäcker piller hos ditt barn som han inte borde ha, pipa eller cigarrettpapper fast han inte röker, eller en samling främmande ting eller en injektionsspruta och nål – eller andra prylar som inte hör ihop med barn – ska du genast föra det på tal och fråga vad det egentligen är.
Om du ser ditt barn i förvirrat eller påverkat tillstånd, med hängande ögonlock, sluddrigt tal, helt “förstelnad”, överaktivt nervös eller annars bara konstig, så du knappt känner igen honom – och han inte luktar sprit – så vet du att han förmodligen är påverkad av narkotika eller ett narkotiskt läkemedel.
Inget av de tecken som vi beskrivit här ovan bevisar ändå att ditt barn skulle ha ett egentligt narkotikaproblem, alltså att han skulle vara beroende av narkotika. Ungdomars experiment med narkotika leder inte automatiskt till beroende, trots att risken finns och därför måste föräldrarna ingripa. För att utveckla ett beroende krävs många andra faktorer än enbart själva drogen. Om ditt barn regelbundet och ofta uppträder förvirrat, är borta hemifrån långa perioder utan lov, ofta gör av med stora summor pengar utan att du vet till vad, eller börjar stjäla värdefulla saker hemifrån osv. är situationen allvarligare. Helt hopplös är den dock aldrig. Vänd dig alltid till sakkunniga om du inte vet vad du ska göra eller tänka.
Taiju Eerikäinen
spec sjukskötare, Hietalinnakollektivet
Like, share